Forskningsstöd från EU stöder Israels underrättelse- och säkerhetsindustri

By Jan-Erik Gustafsson

EU:s sjunde ramprogram 2007-2013 har en budget på 57 miljarder euro. Räknat per invånare får inget annat land så frikostigt med stöd ur FP7 som Israel, trots att Israel ockuperar Västbanken och har förvandlat Gaza till ett öppet fängelse. Efter det israeliska forskningsrådet är EU numera den näst viktigaste finansieringskällan för forskning för israeliska akademiker och företag.

I september förra året uttalade Javier Solana, då EU:s höge representant i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor till en församlig i Jersualem att ”Tillåt mig säga att Israel är en medlem av Europeiska unionen utan att vara en medlem av dess institutioner”.

Det måste vara besvärande för EU:s medlemsstater att mer och mer av EU:s forskningsstöd vänder sig till Israels lukrativa underrättelse- och säkerhetsindustri. Sedan Israel blev en del av det ”europeiska forskningsområdet” har EU-kommissionen tecknat ett dussintal gynnsamma forskningskontrakt t.ex. med Israel Aerospace Industries (statsföretag som tillverkar drönare som bl.a användes i senaste Gazakriget), Motorola Israel (producerar ”virtuella stängsel” runt israeliska bosättningar) och Elbit Systems (ett av Israels största privata militära teknologiföretag som levererat övervakningssystem till delar av de illegala separationsmuren som byggs på Västbanken).

Elbit Systems har också intimt samarbete med israeliska universitet, bl.a. Technion som KTH har ett samarbetsavtal med. Nyligen har första, andra, tredje och fjärde AP-fonderna beslutat att avsluta sina investeringar i Elbit Systems. Enligt ett pressmeddelande från TT har AP-fondernas Etiska råd inte haft någon framgång i dialogen med Elbit Systems. Enligt rådet kan ”bolaget kopplas till kränkningar av grundläggande konventioner och normer”. Förra året drogs sig norska pensionsfonder ur Elbit System. Danske Bank har gjort detsamma.

 Bob Hayes på Statewatch skriver att 58 säkerhetsprojekt hittills har finansierat ur FP7 till ett värde av 1,4 miljarder euro. Israel deltar i 12 och t.o.m. leder och koordinerar fem av dessa. Ett av de senare kontrakten leds av Verint Systems, som beskriver sig självt som ”en ledare i optimering av arbetsstyrkor och säkerhetslösningar, inklusive video för underrättelser, allmän säkerhet och kommunikationsunderrättelseverksamhet och nydanade lösningar”. Verint subventioneras nu av EU för att utveckla underrättelse och kommunikationssystem som i ett senare skede kan säljas till medlemsstaterna. EU:s skäl för att använda FP7 till detta är att gynna en ”industriell konkurrens”, eftersom EU har en omogen industri inom området. Kommission menar att subventionera Israels underrättelse och säkerhetsindustri är fullt förenligt med detta syfte.

Naturligtvis är detta djupt kränkande för det palestinska folket. Israels kontroll över vad som återstår av palestinska territorier består nu lika mycket av hårdvara och mjukvara som kommer från underrättelse- och säkerhetsindustrin som den traditionella militära övermakten.

Genom forskningsstöd till underrättelse- och säkerhetsindustrin blir EU i praktiken medskyldig till militära aktioner som visar liten hänsyn människoliv och palestinska levnadsförhållanden. Vill europeiska skattebetalare att EU skall sätta av deras pengar för en industri som befinner sig i centrum av en av de mest blodiga och utdragna geopolitiska konflikter i vår tid?