GeorgeP.Smith_

Nobelpristagare i kemi stämplad för anti-semitism

Det skriver James J. Zogby i en artikel i LobeLog 6 oktober. Zogby är ordförande för Arabiska Amerikainstitutet (Arab American Institute). Här följer artikeln.

Jag blev provocerad att skriva denna artikel om vad som är och inte är anti-semitism efter att ha läst en artikel i Ha’aretz om den ”kontrovers” som har uppstått efter att 2018 års Nobelpris i kemi har tilldelats Georg P. Smith. Enligt vad som rapporteras är Smith inte enbart en briljant vetenskapsman vars insatser har hjälpt till att bota cancer och en rad av autoimmuna sjukdomar, han är också en uttalad anhängare av Palestiniers rättigheter och en kritiker av Israels politik.

Artikeln i Ha’aretz framhåller att Smith sedan länge har varit ”en måltavla för pro-israeliska grupper” och han är listad på den ”kontroversiella sajten Canary Mission”, som används av Israelanhängare för att plåga och tysta kritiker.

När jag läste igenom artikeln för att leta efter bevis för Smiths synder fann jag citat som uttryckte att han ”önskade ’den judiska befolkningen inte skulle drivas bort’ men ’ få ett slut på den diskriminerande regimen i Palestina’”. På ett annat ställe citerar Ha’aretz en  text skriven av Smith, som fördömer Israels politik i Gaza som slutar med att han uttrycker sitt stöd för kampanjen Bojkott, Avinvestering och Sanktioner (BDS) och kallar BDS för ”det palestinska samhällets upprop till ett globalt samhälle med samvete att bannlysa israeliska företag och institutioner till dess Israel förkastar sitt våld mot palestinier och det palestinska folket, inklusive att de som lever i exil erhåller full jämlikhet med de judar som lever i deras delade hemland.”

Jag läser allt det i sammanhanget av den bekymmersamma kampanjen som är under uppsegling här i USA för att tysta kritiker av Israel eller den uteslutande visionen av Politisk Zionism.  Den är en välfinansierad allsidig ansträngning, varav en komponent är den dunkla sajten Canary Mission som publicerar namn, foton och bakgrund på pro-Palestinska studenter och professorer, och benämner dem anti-Semiter eller supportrar för terrorism. Detta görs medvetet i syftet att skada deras karriärer. Canary Islands lista  används också för att fläcka ned och smäda dessa aktivister i avsikt att skrämma politiker att kontakta dem. Listan har använts av den israeliska regeringen för att neka inträde till Israel för särskilt palestinska amerikaner eller progressiva amerikanska judar för studier, undervisning eller helt enkelt besöka landet.

Fastän Canary Mission har gjort sitt bästa för att hålla sina handlingar, ledning och finansiering hemlig har artiklar som nyligen publicerats i judisk press avslöjat att projektet finansiellt stötts av inflytelserika amerikanska filantropiska organisationer.

Utöver Canary Mission pågår en kampanj för att försöka kriminalisera stöd till BDS eller straffa BDS-anhängare som anser Israel ansvarigt för systematiskt våldförande på palestinska rättigheter. Dessa ansträngningar får omfattande finansiering av sådana som Sheldon Adelson och vi har också fått reda på av artiklar nyligen i judisk press att miljoner dollar har slussats till kampanjen av den israeliska regeringen.

Det finns också en lagstiftning i den amerikanska kongressen under behandling vars avsikt är att göra bojkott av Israel till ett brott, som kompletterar de 25 delstater som redan har antagit lagar som förnekar lön, kontrakt och förmåner till BDS-aktivister.

Slutligen i en förnyad ansträngning som pressat Labourpartiet i Storbritannien att definiera kritik av Israel som anti-semitism har Trump’s utnämningar till ledning av det civila rättighetskontoret (Civil Rights Office) under utbildningsdepartementet gjort klart hans avsikt att kartlägga anti-Israelisk aktivism på universiteten som en form av anti-Semitism.  Det finns lagstiftning under behandling i kongressen – den anti-Semistiska medvetenhetslagen (the Antisemitism Awareness Act). Både detta lagförslag och Kenneth Marcus agerande på utbildningsdepartementet söker att utsträcka definitionen av anti-Semitism till att omfatta kritik av Israel.

Reflekterar man över dessa omständigheter finns det åtskilliga observationer som kan göras: anti-Semitism är verklig, ful och farlig; kritik av Israel är inte anti-Semitism; och ansträngningarna att likställa de två tar inte bara död på en nödvändig debatt, det förvirrar ansträngningarna att gå till roten med den verkliga anti-Semitismen, en plåga  som har skapat stor smärta och enormt lidande i den mänskliga historien.

Anti-Semitism är hat mot judar – individuellt eller som grupp. Det är också egenskapen av en ondsint avsikt eller negativa kvaliteter av individer eller en grupp bara för att de är judar. Å andra sidan är kritik av Israelisk politik inte anti-Semitism. När Smith har kritiserat israeliska massaker vid Gaza’s gräns eller Israels systematiska förnekande av lika rättigheter och rättvisa för palestinier knyter han inte detta israeliska uppförande till deras religion eller ens föreslår att detta uppförande skulle bero av att de är judar. Till exempel säger han inte att ”Israel förtrycker palestinier därför att det är det sätt judar uppför sig”. Inte heller säger han att alla judar, som en grupp, är ansvariga för dessa aktioner – det skulle vara anti-Semitiskt. Han har inte sagt sådana saker. Det enda skälet för att angripa Smith och andra som han kritiserar statens politik (vilket inte stöds av alla israeler och judar, i världen) är att tysta deras röster.

Idén att kritisera Israel är anti-Semitism (det som nu kallas den ”nya anti-Semitismen”) är flera årtionden gammalt.  Det har fått en knuff under senare år genom kampanjen att lägga till definitionen om anti-Semitism all kritik som väljer ut Israel och inte tillämpar samma standard på andra länder.  Detta är, som bäst, en långtgående ansträngning för att skydda Israel. Medan dess anhängare hävdar att det bara väljer ut de som kritiserar Israel, är vad de i praktiken försöker göra att välja ut Israel som det enda landet som inte kan kritiseras.

Det är också viktigt att påpeka att det finns bevis från många tillfällen att kampen för att bekämpa den verkliga anti-Semitismen får stå i bakgrunden för ansträngningarna att skydda Israel. Till exempel, medan en del pro-israeliska grupper har valt Jeremy Corbyn’s ledarskap för labourpartiet, och anklagar honom för att tolerera anti-Semitism ignorerar de samtidigt den elakartade anti-Semitism som finns inom högern i brittisk politik.  Detta har lett många labouranhängare att dra slutsatsen att den verkliga måltavlan var Corbyn’s obevekliga stöd för palestiniernas rättigheter. Mycket av det samma kan sägas förutsättas från Benjamin Netanyahu’s omfamning av anti-Semitiska europeiska ledare på högerkanten, därför att de är starka anhängare av hans regering.

Vad det mynnar ut i är att hela denna ansträngning är konstruerad för att inte bekämpa anti-Semitism, men för att tysta kritiken. I den processen görs enorm skada: legitim, välförtjänt och nödvändig kritik av Israels politik; ryktet av individer som Smith och studentaktivister som talar i klarspråk därför att de är förolämpande av de orättvisor som drabbar palestinier; och kampen mot yttringar av verklig anti-Semitism.


Översättning Jan-Erik Gustafsson från engelska.