Ann-Mari Fineman

2019-08-18

 

Hej, jag är anmäld till detta informationsmöte nu på onsdag men kan tyvärr inte närvara p.g.a familjeskäl.

Jag vill ändå framföra en del synpunkter och frågeställningar om Vinnovas verksamhet med Israel. Jag är väl insatt i vad som kallas en konflikt, men som i verkligheten är en israelsk, enligt folkrätten otillåten, ockupation av palestinska landområden, som går tillbaka till Al Naqba 1948 och som förvärrats efter sexdagarskriget 1967, då Västbanken ockuperades, Osloavtalet i början av 1990-talet och senare års israeliska militär angrepp på den allt mer utarmade befolkningen (som i storsträckning är människor som fördrevs från sina byar under Al Naqba i vad som idag är israeliskt område) på Gaza.

Som lärare och forskare på KTH deltog jag 2005-2007 i ett Tempusprojekt för att utveckla mastersutbildningar på miljöområdet med Birzeit University på Västbanken. Denna min första kontakt med ockupationen och bosättningspolitiken ledde till att KTH senare under åren 2010-2012 deltog i ett större Tempusprojekt med de palestinska universiteten i Birzeit, Al Quds, Al Najah , Loughorough University (UK) samt Tekniska högskolan i Aten. Detta projekt syftade till att ta fram en långsiktig plan för utbildning inom miljö- och vatten i Palestina.

Detta samarbete ledde i sin tur till ett Linnaues-Palme projekt under åren 2012-2017 mellan min avdelning på KTH och en motsvararande avdelning på Al Quds University i Östra Jerusalem, som liggare alldeles intill den internationellt juridiskt olagliga separationsmuren. Under detta student- och lärarutbyte kunde under tre läsår, sex palestinska studenter läsa masterskurser på KTH, tre svenska KTH-studenter göra examensarbeten på Västbanken, sex palestinska lärarutbyten och 3 ½ svenska lärarutbyten framgångsrikt genomföras.

Mina aktiveter med Palestina ledde till att med ett antal kollegor startade vi 2009 Aktionsgruppen på KTH för bojkott av Israelmed särskild betoning på akademisk bojkott (www.psabi.nu). Fakta är att i juli 2004 initierade palestinska akademiker och vetenskapliga organisationer kampanjen Palestinian Campaign for the Academic & Cultural Bojcott of Israel (PACBI), som i ett uttalande till alla kollegor världen över uppmanar till att konsekvent bojkotta alla israeliska akademiska och kulturella institutioner tills Israel drar sig tillbaka från alla områden som ockuperats sedan 1967, inklusive Östra Jerusalem, flyttar alla bosättningar på ockuperade mark, avvecklar apartheidsystemet och accepterar alla relevanta FN-resolutioner som återger den palestinska flyktingarna sina rättigheter. PACBI ingår i den generella globala BDS-kampanjen, som nu alltmer växer i styrka, och som därför frenetisk bekämpas av den västliga israellobbyn och Nethayahu-regimen i Israel.

Mitt engagemang med palestinska universitet ledde till att jag april 2015 som svensk deltagare ingick i den europeiska akademiska bojkottrörelsens EPACBI:s delegation för att besöka palestinska universitet och informera oss om villkoren för akademisk frihet på de ockuperade områdena. Akademisk frihet är ett hyllat värde både bland konservativa och socialister i väst. Delegationen samtalade med universitetsledningarna, och vi fann, icke oväntat att den akademiska friheten är så begränsad att den i praktiken inte finns kvar i västlig mening för både studenter, lärare, forskare och övrig personal p.g.a. den israeliska ockupationspolitiken (se slutrapport bilaga). Om avsaknaden av akademisk frihet råder en bedövande tystnadens kultur på europeiska universitet inklusive svenska.

Som en allmän reflexion av mina besök i Palestina så trodde 2005 kanske hälften av de akademiska kollegor jag mötte att en tvåstatslösning var möjlig, men vid mitt senaste besök 2017 går det knappast att finna en palestinsk kollega som längre tror på en tvåstatslösning.

Vad jag kan förstå av er hemsida (27 sept 2018), så startade Vinnova under 2018 ett ”innovationskontor” med Dig som chef i syfte att ”utöva alltifrån kontakter med svenska storföretag, deltagande i konferenser och delegationsresor till Israel och Sverige, till att skapa gemensamma innovationsprojekt som Vinnova är med och finansierar”. Jag antar att mötet på onsdag syftar till att ge den akademiska världen mera utförlig information om bevekelsegrunderna för projektet och vad det konkret kommer att handla om.

Vad jag har förstått är innovationskontoret en beställning av den förra regeringen efter det att EU- och handelsminister Ann Linde besökt Israel i november 2017. Enligt er hemsida (27 nov 2017) skall en innovationsscout placeras i Tel Aviv (alltså Du) och verka i ”den israeliska innovationsmiljön och utgöra kontaktyta för svenska företag, entreprenörer, start-ups, akademi och investerare”. Så man kan säga att det är den politiska nivån som är ytterst ansvarigt för detta samarbetsprojekt med den israeliska ockupationsmakten.

Men Vinnova som ett skattefinansierat verk (både av Sverige och EU) borde ha ett moraliskt och etiskt ansvar att reflektera över vad man ger sig in i, och om man får betänkligheter säga till regering och riksdag att detta är nog inte ett lämpligt projekt. För mig är det i alla fall uppenbart att om Vinnova fortsätter detta innovationsprojekt med ockupationsmakten Israel kommer Vinnova att få ett allt sämre rykte både nationellt och internationellt.

För att hjälpa er på traven att få regeringen och riksdagen att dra sig ut projektet skall ni få ytterligare argument. Den svenska regeringen och riksdagen är väl medveten om den israeliska ockupationspolitiken och dess konsekvenser för den palestinska befolkningen,  men har hittills kritiklöst följt EUs pragmatiska israelpolitik.  I ett brev till riksdagspartier och riksdagsledamöter 28 mars förra året inför Jordens dag som högtidshålls 30 mars till minnet av den dag 1976 som sex fredliga demonstranter sköts ihjäl av israelisk militär, när de demonstrerade mot beslag av land för byggande av israeliska bosättningar, har jag listat några av de femtiotal lagar som diskriminerar icke-judar (se bilaga).  I tillägg till denna uppräkning antog Knesset i juli 2018 en ”nationalstatslag”, som motsvarar en grundlag.  Denna definierar svart på vitt Israel som ett hemland för judar, där judar har exklusiv rätt till självbestämmande, och palestinier och andra minoritetsgrupper tilldelas en underordnad ställning. Lagen betraktas av premiärminister Netanjahu ”som ett avgörande ögonblick i sionismens krönika och i statens Israels historia”.

Arabiska, modersmål för ungefär 20 procent av befolkningen, är inte längre officiellt språk vid sidan om hebreiskan utan får så kallad specialstatus och samtidigt upptas grundandet av enbart judiska bosättningar till nationellt mål, medan Jerusalem förklaras vara helt och hållet under israelisk lag. I kombination ses paragraferna om bosättningarna och Jerusalem som ett hårt angrepp mot den palestinska befolkningen både i Israel och på Västbanken. Den senaste utvecklingen under 2019 bekräftar detta.

Som direktören för Juridiska centret för den arabiska minoritetens rättigheter Adalah Hassan Jabreen uttryckte ”Den judiska nationalstatslagen har alla apartheids kännetecken, vilket inte bara är omoraliskt utan också helt emot folkrättens principer”. Vilka ytterligare argument behöver regering, riksdag företag och organisationer för att avsluta samarbetsprojekt med Israel?

En ytterligare aspekt är att Sverige som medlem i EU fogar sig i EUs israelpolitik och på många olika sätt stöder Israel genom forskningsprogrammet Horizon 2020, som baseras på associationsavtal mellan Israel och EU.  I det för Israel förmånliga avtalet är det inskrivet i artikel 2 att handel och samarbeten ska ske med ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer”. Europeiska skattebetalare betalar stora summor via Horizon 2020, som med partners stöder israelisk militärforskning med universitet och företag. Detta har blivit allt mer känsligt politiskt. Inför mötet på onsdag annonserar Vinnova att man gärna vill stimulera start-up samarbeten. Ett sätt för EU att kringgå kritiken för icke efterlevnad av artikel 2 är att ett företag/samarbete kan initialt (starta upp) utveckla ett projekt med civil tillämpning , och sedan ”lämna” marknaden genom sälja det till ett större militärt företag (se bifogade artikel från Aktionsgruppen KTH 4 okt 2016).

Det finns ett växande antal akademiker som kraftfullt reagerar på den israeliska ockupations- och diskrimineringspolitiken. En av dem är 2018 års nobelpristagare i kemi George. P Smith. Aktionsgruppen på KTH är mycket stolt över att vi med kort varsel lyckades ordna ett välbesökt möte där Smith talade om The Duty to end ockupation, inte bara akademisk bojkott utan en allmän bojkott BDS av Israel för den orättfärdiga ockupationen och bosättarkolonialismen av det palestinska området. Mötet med Smith genomfördes med total tystnad från media med undantag för tidningen Flamman som gjorde ett reportage.

Mötet med Smith inspirerade Aktionsgruppen att göra en enkät till svenska universitetsledningar för att kartlägga svenska universitets samarbeten med israeliska och palestinska universitet. Det visade sig som kunde väntats att det föreligger en stor obalans till Israels fördel. Resultatet av enkätarbetet redovisades som ett öppet brev till svenska universitetsledningarna och UD den 15 april i år, och dokumentationen återfinns på Aktionsgruppens hemsida www.psabi.nu.

Om jag kunnat delta på mötet på onsdag skulle jag ha ställt ett antal frågor med bakgrund av vad jag framhållit under A och B. Detta också för att inbjudan till informationsmötet är väldigt öppet och vagt till innehållet.

Så nu begränsar jag mig till att ställa följande frågor:

• Vem är huvudman och finansiär till innovationsprojektet och Vinnovakontoret i Tel Aviv. Den svenska regeringen, EU eller bådadera?
• Vad är den totala budgeten och hur länge är projekt och stödet till universitetsvärlden tänkt att vara?
• Innebär de tilltänkta start-up projekten samarbeten med Israels militär-industriella komplex, eller är innovtionsverksamheten bara avsedd för civila projekt och tillämpningar?
• Vinnova är också svensk partner i något som kallas Israel-Sweden Joint Innovation Program for Industri, Scientific and Technological Cooperation in R& D (ISERD), för långsiktig forskningsutveckling mellan israeliska och svenska industrier(iserd.org.il), så att Sverige får lärdom av de speciella förmågor som finns i Israels industriella-teknologiska infrastruktur.Är ISERD sammakopplat med det nya innovationsprojektet, och vem finansierar ISERD?
• Vinnova är en myndighet under Näringslivsdepartementet, och innovationsprojekt är beställt av handelsminister och tidigare EU-minister Ann Linde. Men har Vinnova i sin verksamhet (liksom de flesta universitet) en etisk policy som säger att myndigheten ska visa respekt för ”mänskliga rättigheter och demokrati”?

Jag vill påminna om att Vinnova som en myndighet under Näringslivsdepartementet är skyldigt att besvara de frågor jag ställt.

Av egen erfarenhet från min verksamhet vid KTH vet jag att det finns en stor okunskap och likgiltighet inför den Israeliska ockupationspolitiken, och att man till och med kan bli motarbetad om man försöker lägga fram palestiniernas situation och sak. Jag kommer att mejla denna kommunikation med Dig till de universitetsledningar som ingick i enkätundersökningen, UD samt Näringsdepartementet.

 

Jan-Erik Gustafsson

Docent i vattenhushållning KTH

Koordinator för ett Sidafinansierat lärar- och studentutbyte mellan KTH och Al Quds University 2013-2017.

Ordförande, Folkrörelsen Nej till EU 2004 -2018

Aktiv i Aktionsgruppen KTH för bojkott av Israel

Bilagor. Rapport EPACBI delegationsresa till Palestinska universitet 2015; Israel, apartheidstaten; Civil och militär tillämpning av teknologi – Horizon 2020.

Läs Vinnovas svar här