Stockholm 04-05 Juli 2007 Sverige

Till riksdagspartier & riksdagsledamöter: Israel, apartheidstaten

”Min vädjan till er är: Befria er själva genom att befria Palestina”. Desmond Tutu, Haaretz 2015

Den svenska staten bekänner sig till EU:s grundvärden som i Lissabonfördragets portalparagraf anges till demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Men dessa grundvärden gäller inte i synen på den israeliska ockupationen av Palestina. Demokrati är inte möjligt på ockuperat område, och i själva Israel förtrampas och diskrimineras den palestinska minoriteten och andra minoriteter. Att mänskliga rättigheter skulle existera för den judiskt-sionistiska staten är ett skämt, som bara Israellobbyn framför. Dagligen dödas palestinier, när den israeliska militärmakten utövar sin all enligt internationell rätt regelvidriga ockupation.

Som ockupationsmakt är Israel ingen rättsstat. Nu den 30 mars högtidshålls Jordens Dag (Yorum al-Ard) i Palestina till minnet av den dag 1976 som sex fredliga demonstranter sköts ihjäl av israelisk militär, när de demonstrerade mot beslag av land för byggande av israeliska bosättningar. Uppemot 100 personer sårades, omkring 300 greps. Sedan dess har markstölderna mångfaldigas med västpolitikers tysta och skamliga medgivande. Ca 600 000 israeliska judar i strid mot internationell rätt bor nu på illegala bosättningar över hela det ockuperade området. Den vackra Jordandalen är under fullständig israelisk kontroll frånsett den historiska staden Jericho och ett mindre område däromkring, som kontrolleras av den palestinska myndigheten. I själva verket, säger mina palestinska vänner och kollegor, går den israeliska mark- och vattenpolitiken ut på göra livet outhärdligt och fördriva den palestinska befolkningen så att de ger upp sina marker och byar.

Det är numera allt mer vedertaget att Israel är en apartheidstat. The Human Science Research Council i Sydafrika jämför i en rapport från 2010 apartheidsystemet i Sydafrika med det som idag tillämpas av Israel mot palestinierna: avgränsning av befolkning i grupper definierade utifrån rastillhörighet; segregering i olika geografiska områden; ett system av lagar och riktlinjer för att undertrycka opposition och förstärka apartheidsystemet.

För illegala bosättare gäller israeliska lagar, men för palestinier på ockuperat område gäller militärlagar. Israel har ett femtiotal lagar som diskriminerar icke-judar. Här följer ett axplock:

Lag om frånvarande egendom (1950) gör egendom tillhörande dem som flydde under al-Nakba 1948 till egendom som den israeliska staren förfogar över och kan använda efter eget godtycke.

Lagen om återvändande (1950) tillåter varje jude att immigrera till Israel och automatiskt bli medborgare. Fördrivna palestinier tillåts inte återvända.

Radio och TV-lagen (1965) anger att ”program skall förstärka den sionistiska identiteten av Israel som en judisk och demokratisk stat”.

Lag om politiska partier (2002) förbjuder partier som i sin plattform ”förnekar existensen av staten Israel som en judisk och demokratisk stat” och i sina mål och aktioner, direkt eller indirekt, ”stöder väpnad kamp av en fiendestat eller terrororganisation mot staten Israel”.

Nakba-lagen (2011) förbjuder högtidlighållandet av palestiniernas dag för minnet för minnet av al-Nakba, fördrivningen 1948.

Anitbojkottlag (2011) förbjuder öppet stöd för bojkottaktioner mot Israel, inklusive bojkott av illegala bosättningar på Västbanken.

Lagen om civila skador (2012) fritar Israel från ansvar för skador på palestinier och palestinsk egendom orsakade av israelisk militär på ockuperat område.

Hur allt detta är förenligt med rättsstatens principer (värden som värdighet, frihet och jämlikhet enligt EU) för blir en gåta. Personer i den svenska Israellobbyn som Hadar Cars, Alf Svensson, Göran Hägglund, Göran Persson, Mona Sahlin, Jan Björklund, Tuve Skånberg, Lisa Abramowicz, Jacke Jakubowski samt EU-parlamentarikerna Gunnar Hökmark, Fredrik Federley och Lars Aduktsson med flera har aldrig gjort något konstruktivt för att lösa motsättningar mellan israeler och palestinier. På sin höjd kan de uttrycka att det israeliska bombandet och mördandet under Gazakrigen har varit oproportionerligt stort dvs för många palestinier har dödats jämfört med israeler.

Inför senaste Gazakriget sade Benjamin Netanyahu rakt ut till pressen den 15 juli 2014. Tiden har kommit att ”ta hand om Hamas”, men också i ett vidare kontext att ”se till att vi inte får ett annat Gaza i Judéen och Samarien (Västbanken), och tillade ”Det kan inte bli någon situation, under något avtal, där vi överger kontrollen av territoriet väster om Jordandalen”. Den sionistiska politiken för att fördriva palestinierna för att uppnå Eretz Israel ligger fast.

Det är beklämmande att den svenska Israellobbyn är så stark att svenska riksdagsledamöter, som säger sig stå upp för EU;:s grundvärden, inte kollektivt agerar mot folkfördrivningspolitiken, och kräver ett omedelbart slut på den israeliska ockupationen. Tag Jordens dag på allvar, och gör som mot Sydafrika; bojkotta och avinvestera alla kontakter och ekonomisk och militär verksamhet samt inför sanktioner mot ockupationspolitiken. Arbeta i EU för att säga upp associationsavtalet med Israel.

 

By Jan-Erik Gustafsson

Docent i vattenhushållning KTH

Koordinator för ett Sidafinansierat lärar- och studentutbyte mellan KTH och Al Quds University, Jerusalem, 2013-2017.

Ordförande Folkrörelsen Nej till EU